Ritualisera mera

Den lille folkpartisten, dvs. Erik Ullenhag har fått den tveksamma äran att presentera ett ganska dåligt förslag. För att vara till namnet liberala så lägger folkpartiet verkligen lite väl mycket tid på ganska dåliga förslag.

Denna gång handlare det om att mystifiera och ritualisera det svenska medborgarskapet, så att invandrare kan känna sig som en del i laget, så att säga. Jag misstänker att om Ullenhag hade deltagit i Robbers Cave-experimentet så hade han redan vässat ett spjut efter tredje dagen, men det är mellan honom och hans patriotism.

Patriotism är tyvärr också vad det handlar om. I Sverige har ordet haft en passande negativ klang, om än av fel skäl. I en värld av ökad rörlighet och intensivare migrationsströmmar är det en aning kontraproduktivt att knyta människor hårdare till ett land, särskilt som upphetsande arbetstillfällen och söta flickor/pojkar ofta finns i andra länder. Att försöka spela på gruppmentalitet och liknande primitiva instinkter som ansluter till "Vi vs Dem"-känslan är inte så lämpligt då.

Mycket viktigare är dock att sådan känslor är begränsande. När man börjar känna en ökad lojalitet med ett land (skum enhet att känna lojalitet till) så begränsar det också ens flexibilitet, både i tanken och i kroppen. Som liberal tycker jag att det är ganska elakt och till och med en aning fel att försöka knyta människor med emotionella band till något så tomt som en massa land och en uppsättning regler.

Den stora skillnaden mellan mig och Den Lilla Folkpartisten (kolla länken, snälla, det är inte porr) kanske är vår syn på vad medborgarskap är. Ullenhag uttrycker det såhär fruktansvärt:

"Den som blir svensk medborgare väljer att fullt ut vilja vara en del av det svenska samhället och invandrare ska därför uppmuntras att bli svenska medborgare."

Jag har varit medborgare i snart 22 år och en sak är säker, jag har inga planer på att fullt ut vara en del av det svenska samhället. Missförstå mig inte, Sverige är en trevlig plats och Sveriges lagar är helt okej att leva efter, men det svenska samhället är mer. Samhället är alla oss medborgare, vår interaktion och våra normer. Detta vill jag hålla mig på tillräckligt säkert avstånd från. Jag tänker inte bli mer än en människa som lever sitt liv i den del av samhället jag tycker om i Sverige och mer bör vi inte kräva av någon annan.

Förmodligen är Ullenhags formulering en aning tillspetsad och förmodligen läser jag in för mycket i den eftersom jag vill bråka, men oavsett vilket: Den som blir svensk medborgare väljer att vara registrerad medborgare i Sverige och kanske att bo i landet. Om det senare är fallet så väljer personen också att följa svensk lag. That's it. Laglydiga medborgare inom Sveriges gränser skall inte behöva vara en större del av något samhälle än de själva önskar. Om de vill leva i en egen liten enklav med människor som delar deras värderingar (t.ex. Jönköping) eller kanske dra ut som enstöringar i skogen så skall det stå dem fritt.

Sverige är en bit mark och en uppsättning lagar, inte ett fotbollslag. Folket är inte hemmaklacken.