Jag vill påstå att den här bilden av partier ännu lever kvar, men nu ligger den långt ifrån sanningen. Frågan som jag skall ta upp här är om detta måste (och kan) åtgärdas, eller om folkviljan kan representeras ändå.
Att de nuvarande partiernas medlemsbas inte liknar befolkningen, varken socialt eller åsiktsmässigt, är inte en nyhet. Detta har varit ganska allmänt känt rätt länge nu. I kombination med att partimedlemskapet har minskat så har partier allt mer blivit slutna klubbar för politiknördar. Ett problem man dras med är dessutom att många högutbildade väljer bort politik, varför kan jag blott spekulera kring - jag skulle tro att likriktningen på åsikter, krånglig hierarki och partikultur som gynnar veteraner spelar stor roll.
Tidigare attraherade partier stora grupper av mindre politiskt engagerade människor genom att ordna sociala verksamheter och i och med att världen var en tråkigare plats då. Nya former av underhållning och flera frikopplade idrottsorganisationer har utdelat tunga slag mot partimedlemskapet.
Gameboyet var nära att döda ungdomsförbunden, något som nu World of Warcraft sliter hårt för.
På detta vis har medlemskåren nästan helt förlorat sin representativitet och vissa hävdar till och med att partier snarast blivit klubbar för inbördes beundran.
Detta är dock inte så hemskt som det låter. Redan från start var partier långt ifrån perfekta kanaler för väljarnas intressen. De var (och är) hierarkiska och ofta slutna så trots att de har demokratiska strukturer så lämnar de mycket att önska om målet är att föra fram idéer och bilda intern opinion för åsikter som borde företrädas på riksnivå. Hierarkin kan också lätt döda lyhördhet - visst behövde de i toppen bry sig tillräckligt mycket om medlemmarnas åsikter för att bli återvalda, men inte mycket mer.
I en tid med internet, bättre utbildad befolkning och flera informationskanaler så finns det andra sätt för både folket i stort och olika grupper inom det att föra fram sina åsikter. Allt från internetforum och facebookupprop till kontakt med makthavare och offentliga manifestationer. Ett problem är att politiker inte alltid lyssnar.
Om partierna inte är kanaler för medborgarnas åsikter, vad skall partier då göra?
För det första tror jag att det är enormt viktigt att förståelsen för partiers nuvarande roll sprids inom partierna. Det är viktigt att även äldre nostalgiker inser att deras parti inte längre fångar upp folkets åsikter och att om de vill fortsätta vara bra representanter så måste de bli bättre på att lyssna från andra håll. Detta kan också partiet hjälpa till med genom att aktivt söka input utifrån t.ex. genom att bevaka och sammanfatta mediaflöden och offentlig debatt).
För det andra så har partierna ett problem med medlemmar som är underutbildade (i jämförelse med övriga "akademiska" yrkes- och intressegrupper) och som fortbildare av medlemmar har partierna en klar roll att fylla, både för att ha en kunnig medlemskår men också för att skapa mervärde i medlemskapet. Man borde nog kunna attrahera en och annan ny medlem genom att faktiskt erbjuda dem utbildning både i politik och organisation och inte blott en plats på en stol genom långa möten och ett gratisjobb i en valstuga vart fjärde år.
Att partierna gör dessa två saker (hjälper politiker att lyssna och utbildar sina medlemmar) är inte bara viktiga för partierna själva. De är också av stor betydelse för demokratin. Bristande lyhördhet liksom politiker som är allt för beroende av utbildade tjänstemän är två stora hinder mellan folkviljans och dess förverkligande (mellan åsikt och resultat) i den moderna svenska demokratin.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar